tisdag 11 oktober 2011

allt är bara rörigt.

Jag vill bara gråta, skrika, springa, blunda och flyga iväg.
Jag känner mig ensam,
jag känner mig tom,
jag känner mig vilsen,
jag känner mig udda,
Jag känner mig som en totalt misslyckad människa.
Men jag kämpar,
tar mig igenom varje dag,
varje timme,
varje minut,
varje andetag.
Jag hatar att klaga
men jag gör det ändå.
Jag skämms,
Varför kan jag inte vara den där vettiga människan jag vill vara?
Varför är jag såhär?
Åh, jag fattar ingenting.
Förlåt för ett rörigt inlägg!

måndag 10 oktober 2011

Blodprov, promenad, nytt smink o.s.v.

Det var en lugn morgon i morse, jag gick upp, åt frukost, och näringsdrycken såklart sen var jag hemma en liten stund innan vi åkte in till stan för att snabbt till sjukhuset och ta prover för att titta att jag inte har borrelia, vilket jag inte tror att jag har, men jag har den där "klassiska" borrelia ringen på höften, och det skulle kanske kunna förklara min trötthet.
Det är som att jag skulle ha bly i fötterna. Huah för det!!

När jag kom hem lagade jag och mamma mat tillsammans, sen vilade vi och efter ett tag gick vi ut till stallet för att hämta hästarna och gå en promenad. På vägen hem tittade vi ner i brevlådan och jag hittade mitt e.l.f. paket med mitt smink, det gjorde min kväll :D
Beställde massa nya saker som jag aldrig provat förut, så nu får vi se, och min hy kanske kan bli iallafall liiiiite bättre. Hoppas.....

Jag beställde:
Mineral Blemish Kit.
Zit Zapper med Trea Tree Oil
Bambu borste
och
concealer

Ridoverall, "halare"

I helgen kom min rid overall som mamma och jag hade beställt :D
Den var jättefint.
Förra året bodde jag i mammas rid overall, eller Halare som vi säger här på Åland, bondigt och bra ^^
Ne, men helt ärligt, det är inte spc snyggt, men den är verkligen jätte praktisk. Och praktiska saker är det som vinner för mig i längden. Spc när det gäller hästarna. Och vad gör det att man ser ut som en snöboll (dock svart snöboll) på hästen, vem ska bry sig? Inte jag iallafall, för om jag får hålla mig varm, så rider jag så otroligt mycket bättre, vem rider bra när man sitter som en isklump och fryser på hästen!?
Det är faktiskt värt att investera i en "halare" om man frågar mig, och om man tycker som jag, att dem är alldelles för dyra för ens egen plånbok så går dem att hitta på nätet, jag köpte min begagnad. Men vad gör det när den är nästan som ny och rentvättad!?
Aja, hur som haver, nu är jag redo för vintern!

lördag 8 oktober 2011

Ångest upp över öronen.....

Jag tittar på mig själv i spegeln!
Jag tar i allt, all äcklig hud, allt som bara dallrar och jag vill bara
skrika
Gråta
springa
fly,
Jag HATAR hur jag ser ut.
Jag känner mig som en 500 kg klump, allt är bara runt fettigt och äckligt.
Panik, ta bort mig, ifrån mig själv, ge mig en annan kropp.
Vart tog kontrollen vägen som jag alltid hade förut, är den bara borta nu?
och dethär är resultatet av att inte ha kontroll?
Paniiiik!
Ångest upp över öronen.

Uuuuuuuuusch!

fredag 7 oktober 2011

Hon....

Hon vaknar,
Hon går upp,
hon tar lydigt ut sin näringsdryck ur frysen,
hon sväljer,
hon blundar,
hon tvättar ansiktet och tittar sig i spegeln,
hon försöker le, men det når inte fram,
hon klär på sig,
hon tittar sig i spegeln igen,
hon får en klump i halsen, vill gråta,
hon äcklas,
hon avskyr at se hennes äckliga kropp,
hon vill gråta igen,
hon hinner inte,
hon drar på sig jackan och går med snabba steg mot bussen,
hon fryser,
hon väntar,
och väntar,
det tar tid,
hon hinner bli rastlös,
hon blundar och vill inte inse att det ännu är en helvetes dag som ska komma,
hon ser bussen,
hon kliver på,
hon sätter sig ner längst in på sätet längst fram åt vänster,
hon väntar,
hon vet att det nu tar 45 min innan bussen är framme vid skolan,
hon blundar,
Och sommnar!

När det är tungt, och fortsätter att vara tungt, så kan det inte bli annat än tungt!

Livet är tufft just nu!
Ångesten är hemsk, och att inte veta vad/vart man vill är jobbigt.
Finns det någon ljus framtid?
Kommer jag någonsin hitta styrkan och viljan?
Motivationen, vart finns den?
Snälla, kan ingen bara säga att det var en dröm,
en mardröm som aldrig kommer igen.
Kan ingen bara krama mig och bara hålla om mig, ge mig närhet och kärlek.
Men det gör vissa, men kärleken kommer inte fram, det är som det är en hinna av stål som inte släpper in något bra, det enda som kommer in är massa skit.
Det är liksom som att jag inte är värd det bra, som att jag bara skulle vara värd allt dåligt.

Usch, livet är inte så roligt just nu!

måndag 3 oktober 2011

Arghhh!

Jag blir så arg, så arg så arg!

Efter att ha varit på sjukhus i 8 månader, slutenvård, släpps jag äntligen ut.
Men till vad?
Jo till ingenting.
Från att ha "stöd" dygnet runt, har jag nu ingenting, ingen läkare att träffa, ingen psykolog, ingen terapi, Ingen ting.
 Jag har träffat min läkare 1 gång sen jag kom från slutenvården i början av Juli. Och nu är det Oktober. Jag skulle ha träffat honom i morgon, men tror ni inte att dem ringer från sjukhuset till mamma idag och säger att läkaren inte är på plats denna vecka och hälsar att jag får en ny tid till honom om 1 månad.
Och remissen till BUP?
Jo dit är det mer än 1 månad tills jag får komma dit!

Det känns bara så otroligt hopplöst just nu!
Kommer jag någonsin bli fri?