Bryter loss blomkålsbitar och stoppar i munnen, tar några klunkar varmt te, och sen lite kalt bubbelvatten, lägger händerna på magen där jag har min vetevärmare. Allt är skit, allt är åt skogen. Ångesten är mördande och livet känns natt svart. Varför ska det vara såhär? Varför?
Familjen var och åt i stan, jag tog min vanliga rätt, brorsan tog Pizza. Louise var hungrig, magen skrek efter mat, det var som ett stort svart håll som behövdes fylla. Jag gjorde det, som jag inte fick göra, jag smakade på brorsans Pizza, Jag Louise, personligen smakade på brorsans pizza. Jag fattar inte att jag gjorde det, jag fattar inte det. Jag känner mig stor, och äcklig. Klumpig och fet. All ångest sköljde över mig. Egentligen var det ju bra,egentligen borde jag berömma mig själv, egentligen borde jag vara stolt över att jag gjorde det...Men jag säger bara en sak, Ångest.
tisdag 27 september 2011
Tandläkaren, skola, lunch, middag, simma!
Sitter i skolan, har just ätit lunch, och duktigt nog druckit min näringsdryck, för dem som vill veta var det vaniljsmak och den är så extremt god :D
Innan det var jag till tandläkaren, fy sjutton, men som tur var var dem väldigt snälla, jag fick hålla assistenten i handen, och det hjälpte faktiskt, jag hade ett hål som dem borrade, det gjorde ont :/ När är det man får bedövning egentligen? För jag fick ingen bedövning.
Men iallafall!
Idag ska Sickan vila, hon har gått nu 6 dagar på raken, så det är dags för henne att ta en lugn dag.
Jag, mamma, brorsan och extra pappa ska och simma efter skolan, men först ska vi äta middag i stan. Det känns inte sådär jätte lockande, men det kanske blir bra iallafall? Det är kallt e bassängerna, och jag är för trött för att simma, dessutom måste man visa sig i baddräkt vilket jag känner mig mindre bekväm med.
Ha det så bra!
/Louise
Innan det var jag till tandläkaren, fy sjutton, men som tur var var dem väldigt snälla, jag fick hålla assistenten i handen, och det hjälpte faktiskt, jag hade ett hål som dem borrade, det gjorde ont :/ När är det man får bedövning egentligen? För jag fick ingen bedövning.
Men iallafall!
Idag ska Sickan vila, hon har gått nu 6 dagar på raken, så det är dags för henne att ta en lugn dag.
Jag, mamma, brorsan och extra pappa ska och simma efter skolan, men först ska vi äta middag i stan. Det känns inte sådär jätte lockande, men det kanske blir bra iallafall? Det är kallt e bassängerna, och jag är för trött för att simma, dessutom måste man visa sig i baddräkt vilket jag känner mig mindre bekväm med.
Ha det så bra!
/Louise
söndag 25 september 2011
Åkern, en september kväll
Nu är helgen slut, iallafall nästan.
I morgon börjar en ny vecka, varesig jag vill eller inte.
Rutiner = trygghet, men skola = trött.
Men det ska nog bli bra.
Mamma var och tävlade med Zatyr idag, och syrran tävlade med Glenn. Det var clear round och båda fick rosett :D
Duktiga mamma och syster. Jag och Sickan, ja, vi får vänta med hopptävlingarna tills jag köpt en ny sadel till henne, för vi sålde våran i torsdag, men jag rider ändå bara barbacka just nu så det är strunt samma :D Jag är bara superglad att jag fått den såld, det är inte helt lätt att sälja dyrare saker just nu, med tanke på hur världsekonomin. Men ne nu måste jag rusa, för ponny akuten börjar :D
I morgon börjar en ny vecka, varesig jag vill eller inte.
Rutiner = trygghet, men skola = trött.
Men det ska nog bli bra.
Mamma var och tävlade med Zatyr idag, och syrran tävlade med Glenn. Det var clear round och båda fick rosett :D
Duktiga mamma och syster. Jag och Sickan, ja, vi får vänta med hopptävlingarna tills jag köpt en ny sadel till henne, för vi sålde våran i torsdag, men jag rider ändå bara barbacka just nu så det är strunt samma :D Jag är bara superglad att jag fått den såld, det är inte helt lätt att sälja dyrare saker just nu, med tanke på hur världsekonomin. Men ne nu måste jag rusa, för ponny akuten börjar :D
lördag 24 september 2011
Ridhus :)
Igår (fredag) var jag och Sickan, mamma, syrran och hennes häst Glenn upp till ridhuset, och det var lääänge sen. Det är egentligen ingen slump att det var så länge sen. Min och Sickans resa hittils har inte varit den lättaste, det har gått mest ner, men såklart lite upp ibland också, men, för några månader sen hände det som jag förra sommaren aldrig trodde skulle hända. Vi hittade varandra, vi blev tajtare än någonsin, vi är så otroligt beroende av varandra, vi bråkar inte längre, jag har lyckats att sänka kraven på oss två, jag har börjat njuta av att rida henne, jag har börjat att se hennes otroligt starka sidor, jag har lärt mig att förstärka det positvia i varje ridtur, även fast det inte går helt perfekt alla gånger, så gör det inget, förut blev jag, ledsen, arg, besviken på mig själv, tappade helt hoppet om framtiden o.s.v. men nu har jag istället lärt mig att klappa om henne, stötta oss i att vi inte hade någon bra dag just den dagen, och sen fokusera frammåt. Alla krav jag satte på oss, att det alltid skulle gå bra, blev bara en stress, jag blev arg, ofokuserad och då sket sig allt. Hon blev stressad och stängde av. När vi red på ridbana eller i ridhus ökade jag kraven på oss enorm, nu skulle vi prestera på topp, för det ska man ju göra när man rider i ridhus eller på ridbana, tyckte jag då. Tack vare att jag hade den inställningen så stressade jag upp oss båda, och allt gick sämre än någonsin. Samma sak hände när jag satte på henne sadeln, sadeln var för mig på något sätt en del i att man skulle prestera på topp, och samma där, eftersom jag hade den inställningen stressade jag upp oss båda igen, och då fungerade inget. Så hur blev lösningen för att bryta den onda cirkeln?
- Jag tog bort sadeln, red bara barbacka,
- Jag bytte ut bett mot hackamore så jag fick lära mig vara mjuk i handen och då trivdes hon bättre på hackamore.
- Jag struntade i ridbana och ridhus, det fick vara, nu skulle vi bara göra det vi tyckte var kul, vi skulle strunta i alla måsten, vi skulle strunta i att tvingas träna kondition, hoppning ALLT som då inte fungerade. Nu skulle vi bara njuta. Jag red ut, hittade lite små roliga hinder att hoppa över i skogen. Gjorde det som var hennes starka sida just vid ridturen, t.ex. tog många härliga galopper och jobbade på att hon skulle bara slappna av. - Jag struntade i formen, det var bara hennes rörelse i kroppen som existerade.
- Jag lät henne vila om jag hade en dålig dag, pysslade om henne och myste. Istället för att rida under måste vilket aldrig är bra.
Allt dethär har gjort att vi tagit så många steg frammåt.
Det bara fungerar nu helt enkelt, och det handlar inte bara om det mentala, utan hon har blivit så mycket lydigare och finare att rida.
Hon, OCH jag har utvecklats något enormt det senaste ½ året. Och det är jag så otroligt tacksam över.
Nu har vi vuxit ihop ordentligt. Min älskade Turbo Star Cicornia. <3
Så igår, när vi var i ridhuset, red vi barbacka, vi gjorde bara det som kändes bra och så slutade vi med att ha henne lös i ridhuset, och så sprang vi och busade, sen lekte vi följa John, och hon föjde mig, hon stannade när jag stannade, hon svängde när jag svängde, åh vad underbart det var. Vilket kvitto på att vi har utvecklats <3
- Jag tog bort sadeln, red bara barbacka,
- Jag bytte ut bett mot hackamore så jag fick lära mig vara mjuk i handen och då trivdes hon bättre på hackamore.
- Jag struntade i ridbana och ridhus, det fick vara, nu skulle vi bara göra det vi tyckte var kul, vi skulle strunta i alla måsten, vi skulle strunta i att tvingas träna kondition, hoppning ALLT som då inte fungerade. Nu skulle vi bara njuta. Jag red ut, hittade lite små roliga hinder att hoppa över i skogen. Gjorde det som var hennes starka sida just vid ridturen, t.ex. tog många härliga galopper och jobbade på att hon skulle bara slappna av. - Jag struntade i formen, det var bara hennes rörelse i kroppen som existerade.
- Jag lät henne vila om jag hade en dålig dag, pysslade om henne och myste. Istället för att rida under måste vilket aldrig är bra.
Allt dethär har gjort att vi tagit så många steg frammåt.
Det bara fungerar nu helt enkelt, och det handlar inte bara om det mentala, utan hon har blivit så mycket lydigare och finare att rida.
Hon, OCH jag har utvecklats något enormt det senaste ½ året. Och det är jag så otroligt tacksam över.
Nu har vi vuxit ihop ordentligt. Min älskade Turbo Star Cicornia. <3
Så igår, när vi var i ridhuset, red vi barbacka, vi gjorde bara det som kändes bra och så slutade vi med att ha henne lös i ridhuset, och så sprang vi och busade, sen lekte vi följa John, och hon föjde mig, hon stannade när jag stannade, hon svängde när jag svängde, åh vad underbart det var. Vilket kvitto på att vi har utvecklats <3
Dubbel mening om helgerna!
Äntligen helg, eller ja, det är lite dubbelt. Rutinerna på vardagarna är det som får mig att orka, på helgerna skiter sig allt vad rutiner heter. Det är som någon skulle dra undan mattan under fötterna på mig. Jag har liksom ingen plattform att stå på alls, vilket skapar en hel del panik, och framförallt, Ångest. Och det som är bra på helgerna är egentligen det som gör att helgerna blir så jobbiga. Vilan. Jag får tid att sova, jag får tid att återhämta mig efter en hel skolvecka vilket jag verkligen behöver, MEN att vila skapar ångest, kännslan av lathet är bland det värsta jag vet. Men, nu är det så att det blir helg, oavsett om jag vill eller inte, så, jag får helt "enkelt" göra det bästa av det hela. :)
torsdag 22 september 2011
Outfit.
Dagens kläder.
röhnisch yoga byxor,
Mitt älskade ängelhalsband som jag fått av mamma!
- lång didriksons jacka
röhnisch yoga byxor, 365 sunshine 3/4 tröja från MQ, som jag köpte på rea :)
Mitt älskade ängelhalsband som jag fått av mamma!
- lång didriksons jacka- regn byxor
- Kingsland mössa
Ångest försvinn!!!
Försvinn, försvinna, försvinn.
Sluta jaga mig. Jag springer, och springer, jag trillar gång på gång.
Låt mig vara, vad har jag gjort dig,
sluta plåga mig, sluta skrika,
va tyst, det gör ont, ont, jätte ont, i mig,
i hela mig,
orden ekar i huvudet, ljudet höjs,
jag skriker, snälla släpp mig, låt mig få gå,
snälla, snälla, snälla.
Men du ger dig inte,
du håller dig kvar, du sliter, och drar,
Släpp mig, ångest försvinn,
men du hör inte, mina ord är som tomma för dig.
Det är bara din röst som existerar, bara du som gör dig hörd.
Jag faller ihop, gråter, ger upp, men du ger dig inte ändå,
jag är fast, i ett helvet, fast i det onda.
Ångest FÖRSVINN!!!!
Sluta jaga mig. Jag springer, och springer, jag trillar gång på gång.
Låt mig vara, vad har jag gjort dig,
sluta plåga mig, sluta skrika,
va tyst, det gör ont, ont, jätte ont, i mig,
i hela mig,
orden ekar i huvudet, ljudet höjs,
jag skriker, snälla släpp mig, låt mig få gå,
snälla, snälla, snälla.
Men du ger dig inte,
du håller dig kvar, du sliter, och drar,
Släpp mig, ångest försvinn,
men du hör inte, mina ord är som tomma för dig.
Det är bara din röst som existerar, bara du som gör dig hörd.
Jag faller ihop, gråter, ger upp, men du ger dig inte ändå,
jag är fast, i ett helvet, fast i det onda.
Ångest FÖRSVINN!!!!
onsdag 21 september 2011
Kämpa?
Jag kämpar, och kämpar, varje dag, varje timme, varje andetag.
Jag tar mig igenom dagarna på något mirakulöst sätt, dagarna går, men problemen består.
Ska jag någonsin blir frisk? Eller iallafall fri?
Kommer jag någonsin få känna riktigt livsglädje och känna att livet leker?
Iallafall få känna kännslan även fast den bara varar en kort tid, bara få känna kännslan av lycka, frihet och kärlek. Få uppleva att någon lyfte bort dem där tonen med skit som vilar på mina axlar, att någon drog upp rullgardinerna framför ögonen, att någon spräckte hål på min bubbla, att någon kunde krama mig och jag kunde käna mig älskad.
Varför vart jag sjuk, varför jag? Varför är jag en av dem som ska må såhär? Är det någon som vill straffa mig, är det någon som vill känns skadeglädje? Ända sen man var liten har man fåt höra att livet är oretvist, och det är det banne mig. Jag vet såå många som mår så otroligt mycket bättre än mig, men jag vet också många som har det mycket tuffare. Jag är ändå tacksam för att jag har min underbara mamma, mina underbara kusiner och dess partners, mina underbara syskon, mina underbara gudföräldrar, moster, gudson, min underbara ponny, även några underbara kompisar, ja, jag har så otroligt många bra människor när jag tänker efter. Jag är glad att jag har er allihopa. Om jag inte skulle ha er så skulle livet verkligen vara en katastrof, det är ni som gör att jag orkar. Jag har många bra saker som andra människor inte har, jag har fördelar med mitt liv också, men alla fördelar "ligger på utsidan". Jag får så svårt att uppskatta allt jag har när jag mår såhär dåligt, och vad är det egentligen som får mig att må såhär? Jag har väl egentligen allt?
Men,
Jag skämms över mig själv,
jag skämms över hur jag ser ut, jag skäms över den person som jag är,
jag skämms över saker jag gör,
jag äcklas av mig själv,
jag drömmer om att få sväva på moln, men nu känner jag mig som en elefant som klampar fram och förstör det mesta som kommer i vägen.
Att jag mår så dåligt gör att glädjen dödas, inget blir kul, inställningen till att leva blir svart, glädjen i ridningen, kompisar, släktingar, träning, skolan, all glädje är borta, jag kan inte leva i nuet. Allt som kretsar runt i mitt huvud är ett stort kaos. Kaos, det är verkligen KAOS.
Jag är stressad, jämnt, alltid. Vad ska jag göra nu, vad ska hända sen, måste skynda mig, måste hinna får inte glömma, måste komma i tid, får inte missa, Skynda!!
Men VARFÖR?
Varför är det såhär?
Kan någon berätta det? Kan någon förklara?
Måste jag veta för att bli av med allt?
Vad måste jag göra, vad ska jag göra?
Snälla någon, ta bort alla vikter från mina axlar...
En onsdags kväll när ångesten tränger sig på!
Jag tar mig igenom dagarna på något mirakulöst sätt, dagarna går, men problemen består.
Ska jag någonsin blir frisk? Eller iallafall fri?
Kommer jag någonsin få känna riktigt livsglädje och känna att livet leker?
Iallafall få känna kännslan även fast den bara varar en kort tid, bara få känna kännslan av lycka, frihet och kärlek. Få uppleva att någon lyfte bort dem där tonen med skit som vilar på mina axlar, att någon drog upp rullgardinerna framför ögonen, att någon spräckte hål på min bubbla, att någon kunde krama mig och jag kunde käna mig älskad.
Varför vart jag sjuk, varför jag? Varför är jag en av dem som ska må såhär? Är det någon som vill straffa mig, är det någon som vill känns skadeglädje? Ända sen man var liten har man fåt höra att livet är oretvist, och det är det banne mig. Jag vet såå många som mår så otroligt mycket bättre än mig, men jag vet också många som har det mycket tuffare. Jag är ändå tacksam för att jag har min underbara mamma, mina underbara kusiner och dess partners, mina underbara syskon, mina underbara gudföräldrar, moster, gudson, min underbara ponny, även några underbara kompisar, ja, jag har så otroligt många bra människor när jag tänker efter. Jag är glad att jag har er allihopa. Om jag inte skulle ha er så skulle livet verkligen vara en katastrof, det är ni som gör att jag orkar. Jag har många bra saker som andra människor inte har, jag har fördelar med mitt liv också, men alla fördelar "ligger på utsidan". Jag får så svårt att uppskatta allt jag har när jag mår såhär dåligt, och vad är det egentligen som får mig att må såhär? Jag har väl egentligen allt?
Men,
Jag skämms över mig själv,
jag skämms över hur jag ser ut, jag skäms över den person som jag är,
jag skämms över saker jag gör,
jag äcklas av mig själv,
jag drömmer om att få sväva på moln, men nu känner jag mig som en elefant som klampar fram och förstör det mesta som kommer i vägen.
Att jag mår så dåligt gör att glädjen dödas, inget blir kul, inställningen till att leva blir svart, glädjen i ridningen, kompisar, släktingar, träning, skolan, all glädje är borta, jag kan inte leva i nuet. Allt som kretsar runt i mitt huvud är ett stort kaos. Kaos, det är verkligen KAOS.
Jag är stressad, jämnt, alltid. Vad ska jag göra nu, vad ska hända sen, måste skynda mig, måste hinna får inte glömma, måste komma i tid, får inte missa, Skynda!!
Men VARFÖR?
Varför är det såhär?
Kan någon berätta det? Kan någon förklara?
Måste jag veta för att bli av med allt?
Vad måste jag göra, vad ska jag göra?
Snälla någon, ta bort alla vikter från mina axlar...
En onsdags kväll när ångesten tränger sig på!
tisdag 20 september 2011
Dagen har gått rätt snabbt och det tackar jag för. När allt går fort slipper man tänka, villken befrielse. Mamma var bäst och hade lagat middag tills när jag kom hem efter skolan, jag är alltid lika vrålhungrig då. Nu sitter jag här och tar det lite lugnt, snart ska jag, mamma, syrran, hennes pojkvänn och extra pappa ut till grannarnas tork (lada) och rensa ut lite hö som blivit dåligt så vi bara får det bra höet kvar. Sen ska jag och mamma rida, och jag är såå nyfiken på mitt nya träns :D Måste berätta sen när jag har provat :)
På torsdag ska vi kanske till ridhuset och hoppträna, spännande.
Just det, jag håller på att leta efter ny sadel till Sickan med. Och det är ett håvete. Shiiit vad svårt det är. Till en början måste jag ju sälja våran nuvarande Jacson Santa Cruze Celin hopp sadel flatback. Men det är ju inte helt enkelt med tanke på hur världsekonomin ser ut för tillfället :/
Sen har ju Sickan inte helt lätt sdelläge heller.
Hon har platt rygg, men den är rund,
små bogar, låg manke och kort rygg :D
Hhaha, lite knepigt detdär. Dessutom är sadlarna inte ett helt billigt kapitell. Men vi får se hur det slutar, två sadlar som jag iallfall tittat på är: DRÖMSADELN
Prestige Arezzo d
Andra, också en prestige, joy jumper. :D
Om det bara skulle kuna trilla in lite pengar på mitt konto vore det underbart :D
På torsdag ska vi kanske till ridhuset och hoppträna, spännande.
Just det, jag håller på att leta efter ny sadel till Sickan med. Och det är ett håvete. Shiiit vad svårt det är. Till en början måste jag ju sälja våran nuvarande Jacson Santa Cruze Celin hopp sadel flatback. Men det är ju inte helt enkelt med tanke på hur världsekonomin ser ut för tillfället :/
Sen har ju Sickan inte helt lätt sdelläge heller.
Hon har platt rygg, men den är rund,
små bogar, låg manke och kort rygg :D
Hhaha, lite knepigt detdär. Dessutom är sadlarna inte ett helt billigt kapitell. Men vi får se hur det slutar, två sadlar som jag iallfall tittat på är: DRÖMSADELN
Prestige Arezzo d
Andra, också en prestige, joy jumper. :D
Om det bara skulle kuna trilla in lite pengar på mitt konto vore det underbart :D
måndag 19 september 2011
Lite bilder på hästgrejerna
Här kommer lite bilder på det jag fick av mamsen :D
Fleece täcke
Remontträns
Lena furberg grimma :D
Fleece täcke
Remontträns
Lena furberg grimma :DBett tjaffs!
Efter skolan idag åkte jag till stan. Åt mat, tittade lite på bibban och gick sedan för att titta på lite tapeter till mitt rum, hittade en jätte fin, det tyckte mamma med sen när hon kom och tittade, men det är ju inte en helt billig historia dethär med tapeter. Men det är tur att det är gratis att titta :D
Mamma och jag åkte och handlade och sen for vi hem. Sen jag kom hem har jag bara tagit det lugn, mamma var så snäll och mockade åt mig idag, tack för det :)
Sen hade mamma en överraskning till mig, det är inte alla dagar man får det :D
Det var ett rosa och blått fleece täcke, en blå Lena Furberg grimma och ett träns som jag skulle betala, men det fick jag också av mamma. GISSA OM JAG BLEV GLAD :D Allt till Sickan såklart :D
Det ska bli så spännande att prova rida på det nya tränset, det är nämligen ett remontträns. Förut tyckte jag att det var bland det fulaste jag sett. Men nu inser jag att utrustning handlar om allt annat än stil, EGENTLIGEN. Huvudsaken för mig är att båda ryttare och häst trivs i grejerna, men såklart vill jag också att det ska se bra ut, ge ett snyggt intryck. Men det får inte ske på hästens bekostnad. Så det ska bli spännande och se om det är någon skillnad :D
Sickan är så otroligt kännslig, för allt. All utrustning måste sitta "perfekt" annars går det inte. Hon blir sur, får skav, stretar emot och allt blir bara helt omöjligt, och då menar jag verkligen jätte kännslig. Men vår uppgift är att vända det till något bra, ja, kanske inte i utrustningens väg på det sättet, men när det gäller ridningen. Allt som man tycker är krångligt har man som uppgift att vända till något man lyckats med.
Just nu rider jag Sickan på ett Nova bett. Och det fungerar verkligen bäst av alla alternativ hittils, och på pullarträns, för det blir stadigast.
Men jag funderar på att prova ett Kimblewickbett. Det som talar mot det är för att hon är så kännslig i munnen och kimblewick bettet blir ganska skarpt, men det som talar för det är att det ligger så stadigt i munnen, och vi har ett hemma så jag kan prova. Så jag ska nog testa.
Hörs snart igen!
Kraaam :D
Mamma och jag åkte och handlade och sen for vi hem. Sen jag kom hem har jag bara tagit det lugn, mamma var så snäll och mockade åt mig idag, tack för det :)
Sen hade mamma en överraskning till mig, det är inte alla dagar man får det :D
Det var ett rosa och blått fleece täcke, en blå Lena Furberg grimma och ett träns som jag skulle betala, men det fick jag också av mamma. GISSA OM JAG BLEV GLAD :D Allt till Sickan såklart :D
Det ska bli så spännande att prova rida på det nya tränset, det är nämligen ett remontträns. Förut tyckte jag att det var bland det fulaste jag sett. Men nu inser jag att utrustning handlar om allt annat än stil, EGENTLIGEN. Huvudsaken för mig är att båda ryttare och häst trivs i grejerna, men såklart vill jag också att det ska se bra ut, ge ett snyggt intryck. Men det får inte ske på hästens bekostnad. Så det ska bli spännande och se om det är någon skillnad :D
Sickan är så otroligt kännslig, för allt. All utrustning måste sitta "perfekt" annars går det inte. Hon blir sur, får skav, stretar emot och allt blir bara helt omöjligt, och då menar jag verkligen jätte kännslig. Men vår uppgift är att vända det till något bra, ja, kanske inte i utrustningens väg på det sättet, men när det gäller ridningen. Allt som man tycker är krångligt har man som uppgift att vända till något man lyckats med.
Just nu rider jag Sickan på ett Nova bett. Och det fungerar verkligen bäst av alla alternativ hittils, och på pullarträns, för det blir stadigast.
Men jag funderar på att prova ett Kimblewickbett. Det som talar mot det är för att hon är så kännslig i munnen och kimblewick bettet blir ganska skarpt, men det som talar för det är att det ligger så stadigt i munnen, och vi har ett hemma så jag kan prova. Så jag ska nog testa.
Hörs snart igen!
Kraaam :D
Måndagen den 19 sep 2011 Ny vecka.
Jag har en lång dag framför mig. Men Sickan ska få vila idag, så det blir en sak mindre att göra, även fast det är det bästa så tar det tid och energi det med. Jag slutar 15.00 idag och bussen gick 08.00 i morse. Efter skolan ska jag till stan för att sen handla med mamma och så åker vi hem tillsammans. Min älskade mamma, hon har varit borta hela helgen så det ska bli skönt att få lite ensamtid med henne, hon är guld värd! Jag ska äta middag i stan idag också, men har lite tid att fundera på vart jag ska äta :)
Lite ångest att vara tillbaka i skolan, men samtidigt skönt med rutiner. Ångest över att behöva visa mig för alla, för jag skäms, skäms över mig själv, och hur jag ser ut. Och sen är det ju lite ensamt här i skolan, eftersom alla kompisar redan går både första och andra året på gymnasiet, men nästa år den här tiden hoppas jag att jag sitter på gymnasiet jag med, och förhoppningsvis inte är lika ensam längre. Men helt ensam är jag inte här i skolan, jag har faktiskt två underbara lärare som gör min vardag lite lättare. Tack för det :)
Ne, nu är det dags för lite geografi. Vi hörs snart igen!
Lite ångest att vara tillbaka i skolan, men samtidigt skönt med rutiner. Ångest över att behöva visa mig för alla, för jag skäms, skäms över mig själv, och hur jag ser ut. Och sen är det ju lite ensamt här i skolan, eftersom alla kompisar redan går både första och andra året på gymnasiet, men nästa år den här tiden hoppas jag att jag sitter på gymnasiet jag med, och förhoppningsvis inte är lika ensam längre. Men helt ensam är jag inte här i skolan, jag har faktiskt två underbara lärare som gör min vardag lite lättare. Tack för det :)
Ne, nu är det dags för lite geografi. Vi hörs snart igen!
söndag 18 september 2011
Mys pys bilder :D
Helger är jobbiga, tunga men ändå sköna. All ångest och all rastlöshet är tung, men att få sova ut på morgonen är guld värt. Idag har jag och min lillasyster E varit ute och provat min nya kamera :D
Det vart rätt mysiga bilder tycker jag.
Vad tycker ni?
Att hoppa ett busigt galet fullblod barbacka i grimma är kanske inte det klokaste jag gjort i mina dagar :D
Det vart rätt mysiga bilder tycker jag.
Vad tycker ni?
Att hoppa ett busigt galet fullblod barbacka i grimma är kanske inte det klokaste jag gjort i mina dagar :D Välkommna
Välkommna till min blogg, till Louises blogg. Följ med mig i mitt liv, hur jag ser på saker och ting genom mina egna ögon. Följ med mig till hästlandet och lär känna min underbara ponny Turbo Star Cicornia.
Jag dras med mina ätstörningar sen över 5 år tillbaka, men ska försöka att lämna ämnet lite utanför bloggen eftersom det är ett triggande ämne. Och jag vill verkligen inte att någon ska dras med i skiten p.g.a. mig. Ett lite hinder i skrivandet är min dyslexi. Men jag hoppas att ni ska orka läsa ändå.
Välkommna
/Louise
Jag dras med mina ätstörningar sen över 5 år tillbaka, men ska försöka att lämna ämnet lite utanför bloggen eftersom det är ett triggande ämne. Och jag vill verkligen inte att någon ska dras med i skiten p.g.a. mig. Ett lite hinder i skrivandet är min dyslexi. Men jag hoppas att ni ska orka läsa ändå.
Välkommna
/Louise
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)