Jag vill bara gråta, skrika, springa, blunda och flyga iväg.
Jag känner mig ensam,
jag känner mig tom,
jag känner mig vilsen,
jag känner mig udda,
Jag känner mig som en totalt misslyckad människa.
Men jag kämpar,
tar mig igenom varje dag,
varje timme,
varje minut,
varje andetag.
Jag hatar att klaga
men jag gör det ändå.
Jag skämms,
Varför kan jag inte vara den där vettiga människan jag vill vara?
Varför är jag såhär?
Åh, jag fattar ingenting.
Förlåt för ett rörigt inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar