Bryter loss blomkålsbitar och stoppar i munnen, tar några klunkar varmt te, och sen lite kalt bubbelvatten, lägger händerna på magen där jag har min vetevärmare. Allt är skit, allt är åt skogen. Ångesten är mördande och livet känns natt svart. Varför ska det vara såhär? Varför?
Familjen var och åt i stan, jag tog min vanliga rätt, brorsan tog Pizza. Louise var hungrig, magen skrek efter mat, det var som ett stort svart håll som behövdes fylla. Jag gjorde det, som jag inte fick göra, jag smakade på brorsans Pizza, Jag Louise, personligen smakade på brorsans pizza. Jag fattar inte att jag gjorde det, jag fattar inte det. Jag känner mig stor, och äcklig. Klumpig och fet. All ångest sköljde över mig. Egentligen var det ju bra,egentligen borde jag berömma mig själv, egentligen borde jag vara stolt över att jag gjorde det...Men jag säger bara en sak, Ångest.
Ifrågasätt VARFÖR du har ångest... du vet ju att man inte blir fet av att smaka en bit pizza? DU vet... ångesten är din fiende i det här fallet... Ångest ska man ha men man ska inte vända den mot sig själv.
SvaraRaderaÅngest är en försvarsinställning som alla har i grund och botten. Maten är inte farlig, försök att utforska den, se den för vad den verkligen är, nåt bra!
Pepp Pepp och du var kanonbra som smakade!!
Kram